Svensk ordbok 2009, webbversion
verb infann infunnit, pres. infinner
in|finn·er●(planenligt) anlända för att närvara
vid möte e.d.; vanligen enl. överenskommelse, order e.d.
Nollalla de inbjudna hade infunnit sig till premiärenhan skulle infinna sig på rektorsexpeditionen kl. 15○äv. bildligt om sinnestillstånd o.d.(börja) bli märkbar
ett par timmar före premiären började nervositeten infinna siginfinna sig (ngnstans)sedan 1686jfr ty. sich einfinden med samma betydelse; till finna
Subst.:vbid1-192906infinnande