Svensk ordbok 2009, webbversion

in`finna sig verb infann infunnit, pres. infinner in|­finn·er●(plan­enligt) an­lända för att när­vara vid möte e.d.; vanligen enl. överens­kommelse, order e.d. Nollalla de in­bjudna hade infunnit sig till premiärenhan skulle infinna sig på rektors­expeditionen kl. 15○äv. bildligt om sinnes­tillstånd o.d.(börja) bli märkbar ett par timmar före premiären började nervositeten infinna siginfinna sig (ngnstans)sedan 1686jfr ty. sich einfinden med samma betydelse; till finna Subst.:vbid1-192906infinnande